Livia vaknade kl 6, nästan precis. Jag skulle ändå upp då så mig spelade det ingen större roll. Martina som hade snurrat runt hela natten verkade vara helt död på morgonen men det gick över ganska snabbt. En ganska seg dag på jobbet senare så är jag hemma och en stund efter det sitter jag uppe hos Martinas pappa och äter broccoli och skinkpaj, kräftor och ost med kex. Bli smal projektet går verkligen framåt, får nog helt enkelt svälta mig själv och börja träna igen för att det ska hända något. Börjar bli väldigt sugen på att träna kickboxning igen, kanske kan göra det om kvällarna då jag är pappaledig, får nog ta tag i det!

Idag har för övrigt Sweeney Todd: The Demon Barber of Fleet Street premiär, ett måste för mig som gillar i stort sett allt som Tim Burton har gjort. Ska bli spännande att se om Johnny Depp kan sjunga bra. Som en liten tribute till señor Burton hade jag tänkt posta Vincent här, men det ska tydligen Martina göra på sin blogg. Ni får helt enkelt kolla in den där.

Torsdag och Alla Hjärtans Dag. För en del en till dag skapat av ett konsumtions samhälle, för resten är det en dag för att visa uppskattning. Jag är bland de sistnämnda, varken jag eller Martina är särkilt romantiska men idag kändes det som att det var dags att visa min uppskattning för den hon är och för allt hon gör hemma. Så efter jobbet åker jag ner till Fridhemsplan och stannar till vid blomterkiosken som ligger vid tunnelbanan, fyra röda rosor senare (tre till Martina och en till Livia) så handlar jag lite choklad på det überromatiska pressbyrån och beger mig sen hemåt för att ta hand om Livia innan det är dags för henne att sova. Väl hemma så får tjejerna sina blommor med choklad och jag får den senaste Rocky tidningen och lite praliner från butiken En liten pralin.

Efter att ha lagt Livia så blir middag som består av Gambas al pil-pil med en flaska rött vin och två avsnitt av Heroes. Håller på att somna under det sista avsnittet så jag måste sätta mig upp i soffan för att inte somna. Martina gör säkert samma sak men jag märker inget av det. Martina verkar inte vara helt främmande för tanken att lägga sig tidigt, gör vi det innan elva så blir det i alla fall mellan sju och åtta timmars sömn. Inte helt fel.

Angående operation anorexia som Tessan så fint kallar det så har den idag totalt ignorerats. Gambas al pil-pil är inte direkt smalmat och baguetten som vi hade till var av den vita sorten. Skitsamma, gott var det.

Hoppas ni haft en trevlig dag med de ni ville ha det trevligt med, jag ska gå och lägga mig nu.

Efter en tidig morgon med Livia där det blev de sedvanliga barnprogrammen som gick på tv så var det dags för att jobba. Dagen har faktiskt gått fort. Beror antagligen på att det har varit mycket att göra. Har återigen frågat runt bland alla sköterskor efter utbildningar och nu kommer alla att hålla ett öra öppet om de hör något intressant. Idag fick jag för övrigt för första gången i mitt liv se en anorektisk person. Har i och för sig sett anorektiker i olika dokomentärer på tv, men jag har inte sett en live. Det var i alla fall inte det minsta kul, inte för att det var fult att titta på, utan för att det kändes som ett dött lopp, om du förstår vad jag menar.

På den positiva sidan så är det snart dags för min pappaledighet, och jag ser verkligen fram emot det. Kommer antagligen bli en massa turer till olika parker där de vanliga grupperingarna kommer att finnas. Accepteras jag inte av pöbeln så får jag väl starta en egen på familjeliv.se och organisera gemensamma turer till skansen eller liknande. Har kollat lite på familjelivs pappaforum och merparten av trådarna handlar om vilka bilar som är bäst och vilka karaktärer som är bäst i wow. Känns som att öppna förskolan får bli ett stående inslag under min ledighet.

Hade skrivit ett inlägg om hur min dag varit, men en felaktig knapptryckning senare så försvann allt. Sjukt irriterande och jag kommer inte att skriva om det igen. Sammanfattar skiten istället.

• Tidig morgon med Teletubbies.
• Stockholm Furniture Fair & Northern Light Fair.
• Jobb till 21.00.
• Bönsallad till middag.
• Operation "Bli smal till Tessans bröllop" offentliggörs, men inleds dåligt då det under mässan finns strategiskt placerade skålar med godis överallt.

Ni som läser den här bloggen vet att jag oftast jobbar helg. Idag är det fredag och jag tror att de flesta är ute och gör stan, eller så sparar de sig till imorgon då M:s klubb The Last Waltz har premiär på Bonden bar. Tror mer på det senare. Eftersom jag jobbar till klockan nio imorgon så funderar jag på att gå dit en sväng efter jobbet bara för att supporta och kolla läget, men det visar sig.
 
Efter en ganska hård dag på jobbet så kommer jag hem till en middag som består av nudelsoppa. Martina ringde då jag var på jobbet och undrade om jag kunde köpa med mig hem sushi bara för att det var fredag och hon hade druckit lite vin. Till min förvåning så säger jag nej eftersom jag inte har råd att lägga mer pengar på hämtmat, blev nästan chockad av mitt eget svar. Det hela slutade i alla fall med en middag med som sagt nudelsoppa, två rostade mackor och lite vin. Vinet kommer nog att räcka hela kvällen, Martina verkar inte vara det minsta sugen på det som är kvar så jag kommer antagligen att dricka upp allt och kolla på Gremlins som går på tv nu. Antagligen så kommer vi däcka i soffan båda två.

Igår efter jobbet så mötte jag upp J för lite mat, öl och biljard på biljardpalatset. Som beräknat så vann jag alla matcher och efter förnedringen så blev det mer öl och snack på ett annat ställe i närheten. Kom hem ganska tidigt,  onykter såklart och somnade i stort sett direkt då jag kom hem. Jag kom även ihåg resan hem vilket var bra, har haft en streak med minnesluckor dom senaste gångerna jag varit ute, något jag inte alls rekommenderar.

Livia vaknade strax innan sju, pigg och glad. Jag vaknade strax innan sju med en dundrande huvudvärk, mindre roligt. Flyttade över Livia till sängen, satte på tvn och zappade fram teletubbies som fick underhålla både henne och mig fram tills det var dags för frukost. Martina som sov på soffan (eftersom jag tydligen låter när jag sover), fick sovmorgon.

Ikväll ska vi lämna bort Livia till sin mormor då vi känner för att vara ensamma, läs sova, kolla på heroes, äta tacotallrik och sen ligga, inte nödvändigtvis i den ordningen. Jag har för övrigt fått hem alla säsonger av OZ, men det finns inga texter till den, i alla fall inte till alla säsonger. Ganska irriterande eftersom jag är beroende av att ha undertexter till det jag vill titta på. Har ni tips på olika sajter där det finns bra undertexter så let me know.

Helgen har gått förbi, snabbt gick det också. Tanken att gå och träffa saknande vänner flyttades fram till lördagen då det helt enkelt var planerat att utgången skulle ske då. Lördagen var mycket trevlig och resulterade i att jag var hemma tre timmar innan det var dags att gå upp och jobba. Det var inte så kul att stiga upp då alarmet ringde men dagen gick förbi förvånansvärt snabbt. Kanske lika bra det, hade den inte gjort det så hade jag nog dött på jobbet.

Idag är jag ledig och har inte gjort så mycket. Livia vaknande och var jobbig under natten och då jag gick upp för att ta henne skällde Martina till och sa åt mig att gå och lägga mig på soffan. Gjorde det och lyssnade lite på då Martina kämpade på med en arg Livia, somnade in efter ett tag och vaknade relativt utvilad.

Idag ska det kollas på Heroes, har tolv avsnitt kvar på den första säsongen så det kommer inte bli så mycket mer än tv och soffa idag. Helt okej för min del.

Tror att det är första gången som jag ser framemot en svensk film, för att inte tala om en svensk skräckis. Filmen är baserad på John Ajvide Lindqvists roman "Låt den rätta komma in" som måste läsas av alla som gillar att bli skrämda.

När det var dags att gå och lägga sig igår så vaknade Livia, som vanligt. Hon var tydligen jävligt förbannad över något och skrek sig nästan hes. Mina planer på att spela Kane and Lynch fram till mitt i natten blev inte av utan fick ta med mig Livia ut i till soffan så att Martina kunde däcka i sängen. Hon blev självklart pigg så vi kollade lite på New York Undercover och somnade till slut. Blev väckt lite då och då av en vass fotsula i ryggen men orkade inte riktigt flytta på henne, hade ingen större lust att se henne pigg igen.

Vi ska för övrigt försöka potträna Livia nu. Har ingen större aning om hur man gör. Hon har gått omkring och skvätt nu på dan då vi låtit henne gå omkring utan blöja, så Martina har fått gå efter med papper och en Ajax flaska. Vi kanske är lite för tidigt ute, kinerserna har en metod som gåt ut på att barnen associerar kiss och bajsdags med då föräldrarna visslar, ganska sjukt egentligen.  

Sitter med en kaka schweizernöt och lyssnar på Alice In chains unplugged skiva. Ni som inte har den, köp och lyssna.

Dagen har gått förbi utan några problem. Satte Martina i karantän i sovrummet där hon har fått sitta i stort sett hela dagen. Hon har gått fram och tillbaka från toaletten och försökt att tränga bort tankarna på att spy. Det har gått bra enligt henne själv, personligen tycker jag att det är korkat att inte gå upp och spy om man nu känner att man måste det. Men har man en fobi så har man. Vet inte riktigt hur man ska ta itu med den heller, kan kanske ropa in henne till toaletten för att kolla på när jag spyr någon gång, i rent botningssyfte såklart.

Jag och Livia var för övrigt ute på en promenad idag, gick ner till affärn och handlade och på vägen hem så stannade vi till i parken för att leka lite. De sedvanliga grupperingarna var redan där, lattemammor vid gungorna och lattepapporna vid klätterställningarna. Jag och Livia stod mest och kollade på alla och gick omkring i bakgrunden då en snorig kille går förbi och tittar på Livia, hon tittar tillbaka och fortsätter gå omkring. Killen spinger iväg och Livia staplar efter, sen går allt snabbt. Killen springer fram och puttar omkull Livia, vafan! Ser mig själv örfila ungen framför alla föräldrar. Den fula ungens mamma spriger fram och tar tag i sin son och undrar vad han gjorde, ja vafan tror du tänker jag. Lyfter upp Livia som inte vet vad som hänt utan bara tittar runt sig som om det inte har hängt något alls. Mamman säger åt sin son V att säga förlåt, han säger det samtidigt som mamman håller koll på hans snoriga syster som hon håller i famnen. "Hur gammal är hon?" frågar mamman efter en viss krystad tystnad, "ett år" svarar jag och hon säger, "jaha, lika gammal som min dårå", tittar ner på hennes dotter I som slickar i sig sitt snor. Hon säger sen att hon inte kan gå ännu, inte så konstigt om hennes bror går omkring och puttar ner folk tänker jag samtidigt som jag artigt säger hejdå och att det inte var någon fara med Livia. Hon grät ju inte ens. Vi går hem, stannar på vägen och tittar på i stort sett allt. Väl i hallen så tippar Livia framåt och slår i pannan i väggen, det går bra nu! Lite gråt och en liten bula senare är allt bra igen. undrar vad som händer imorgon?