Som typ alla andra. Enda skillnaden är att jag har spenderat  den i nya lägenheten. Känns som att jag skriver om den hela tiden, men den är ju verkligen the shit. Kom på att den är som vår första etta i huset. Ungefär samma stuk på det hela fast med den skillnaden att den är större och att vi har ett rum till Livia. Livia har för övrigt varit hur duktig som helst under den sista tiden. Hon har kunnat sova utan problem, trots att vi bor i en ny miljö. Hon har varit duktig på att hjälpa till, med andra ord ta ut saker ut lådor och lägga dom på golvet. Idag packade vi upp de sista papperskassarna med saker. Det enda som är kvar är att få upp Martinas böcker. Men det kommer ta ett tag så de får stå stapplade i högar på golvet under tiden.

Livia gjorde en riktig vurpa idag. Jag jagade henne runt i lägenheten och hon snubblade på sin hosta (ett mjukisdjur med formen av en hostbacill). Hennes ben stod rakt upp och sen landade hon på rygg och slog i bakhuvudet. Efter det så log hon stilla och tänkte efter vad som hade hänt, men så fort det började göra ont så började gråten, i hela fem minuter, trodde hon skulle gallskrika och vara otröstlig. Hon är tuff min lilla tjej.

Idag kom Martina hem med GTA IV, hon kan sina spel min baby.