Sälen 2008.
Jag har som jag skrev igår varit i Sälen. Ni som har saknat mina inlägg vet nu orsaken till varför jag inte har skrivit på en vecka.
Sälen som sagt, kul att se faktiskt. Jag menar, hur ofta ser man berg egentligen? Och det var faktiskt lite skönt att få se snö i enorma mängder. Bilresan upp gick i alla fall bra, stannade en snabbis i Gävle för att handla kopiösa mängder mat som vi antog skulle gå åt under veckan. Livia var på bra humör och trots att resan gick på strax över sju timmar totalt så gnällde hon inte en enda gång. Väl framme så packas det upp, rummen fördelas och kvällsmat lagas. So far so good. Dagen efter inleds med att shoppa liftkort och att hämta ut snowboardutrustningen jag bokade innan vi åkte iväg. Första åket går åt helvete men det var ganska väntat, det var typ sju år sen jag åkte bräda sist och jag blev faktiskt ganska imponerad av mig själv då jag insåg att det mesta satt kvar. Jag hade däremot glömt hur ont det gjorde att ramla, eller hur svårt det är att ställa sig upp då man väl ramlat. Muskler jag trodde jag hade använt ganska väl visade sig vara grymt otränade och insikten att jag som gubbe kanske borde lägga av med snowboard infann sig men gick över snabbt och gick över i jag-ska-träna-och-bli-smal-och-börjar-med-att-åka-snowboard-och-äta-gröt-varje-dag-tankar. Följande dag vaknar jag med grym träningsvärk i låren och feber. Den mysiga febern sitter i hela dagen så jag åker inget alls, känner att jag måste bli bättre, men det blir bara sämre. Febern övergår till frossa, hosta och snor. Är dock inte ensam om det redan fanns sjukt sällskap i stugan. Martina lånar mitt liftkort följande dag och testar om hon kan åka lite skidor medan jag tar hand om Livia. Hon kan åka och det nästan strålar om henne då hon kommer ner till liftarna efter sitt första åk.
Eftersom vad som verkar vara ett ebolavirus har slagit fäste i stugan så blir det inte så mycket mer åka för vår del. För att få tiden att gå lite så åker vi in till Sälen by för att kolla runt lite, finns inte mycket att kolla på överhuvudtaget men jag köper en luvtröja som det står Sälen på att ha och mysa i om kvällarna. Synd att den kostade 2 lax om man räknar med liftkort och utrustning i priset. Vi åkte hem igår istället för att göra som resten av de som var med och åka idag. Kände att det inte var någon idé att vara kvar då vi ändå mådde piss och inte kunde göra något åt det heller. Nu är vi i alla fall hemma. Martina går på ibouprofen och Livia på kärlek och Kleenex. Jag är övertrött eftersom Livia har hållt mig vaken hela natten med gnäll och gråt. Snart ska vi hämta våran katt och efter det ska jag inte göra NÅGONTING, förhoppningsvis.
Sälen 2008 var med andra ord den sämsta resan hittills.
Sälen som sagt, kul att se faktiskt. Jag menar, hur ofta ser man berg egentligen? Och det var faktiskt lite skönt att få se snö i enorma mängder. Bilresan upp gick i alla fall bra, stannade en snabbis i Gävle för att handla kopiösa mängder mat som vi antog skulle gå åt under veckan. Livia var på bra humör och trots att resan gick på strax över sju timmar totalt så gnällde hon inte en enda gång. Väl framme så packas det upp, rummen fördelas och kvällsmat lagas. So far so good. Dagen efter inleds med att shoppa liftkort och att hämta ut snowboardutrustningen jag bokade innan vi åkte iväg. Första åket går åt helvete men det var ganska väntat, det var typ sju år sen jag åkte bräda sist och jag blev faktiskt ganska imponerad av mig själv då jag insåg att det mesta satt kvar. Jag hade däremot glömt hur ont det gjorde att ramla, eller hur svårt det är att ställa sig upp då man väl ramlat. Muskler jag trodde jag hade använt ganska väl visade sig vara grymt otränade och insikten att jag som gubbe kanske borde lägga av med snowboard infann sig men gick över snabbt och gick över i jag-ska-träna-och-bli-smal-och-börjar-med-att-åka-snowboard-och-äta-gröt-varje-dag-tankar. Följande dag vaknar jag med grym träningsvärk i låren och feber. Den mysiga febern sitter i hela dagen så jag åker inget alls, känner att jag måste bli bättre, men det blir bara sämre. Febern övergår till frossa, hosta och snor. Är dock inte ensam om det redan fanns sjukt sällskap i stugan. Martina lånar mitt liftkort följande dag och testar om hon kan åka lite skidor medan jag tar hand om Livia. Hon kan åka och det nästan strålar om henne då hon kommer ner till liftarna efter sitt första åk.
Eftersom vad som verkar vara ett ebolavirus har slagit fäste i stugan så blir det inte så mycket mer åka för vår del. För att få tiden att gå lite så åker vi in till Sälen by för att kolla runt lite, finns inte mycket att kolla på överhuvudtaget men jag köper en luvtröja som det står Sälen på att ha och mysa i om kvällarna. Synd att den kostade 2 lax om man räknar med liftkort och utrustning i priset. Vi åkte hem igår istället för att göra som resten av de som var med och åka idag. Kände att det inte var någon idé att vara kvar då vi ändå mådde piss och inte kunde göra något åt det heller. Nu är vi i alla fall hemma. Martina går på ibouprofen och Livia på kärlek och Kleenex. Jag är övertrött eftersom Livia har hållt mig vaken hela natten med gnäll och gråt. Snart ska vi hämta våran katt och efter det ska jag inte göra NÅGONTING, förhoppningsvis.
Sälen 2008 var med andra ord den sämsta resan hittills.
Kommentarer
Postat av: LindaMarie
jag har ett filmtips till dej om du skulle vara sugen att kolla på film. kika in det isåfall :)
Postat av: Andrea
jag och nadja satt och undra varför ni var hemma so soon men nu vet vi och det va nog en av dem värsta andledningarna också. to bad to hear så krya på er. och kleenex är gjord av kärlek.
niggah love from tha sisturs.
Postat av: Kim
Fan vad tråkigt att ni blev sjuka just då... men ni fick ju åka lite i alla fall. :)
Trackback