Hjärnspöken.
Livia jollrar runt, jag gnuggar sömn ur ögonen. Martina sover sovmorgon, har för mig att Livia har vaknat och gnällt inatt, eller så drömde jag det, vet inte riktigt. Det verkar i alla fall som Livias åldersnoja håller isig, tror det är fjärde eller femte natten på rad som hon håller på och bökar under natten, men vad ska man göra? Hon utvecklas säkert en massa nu och det är bara att gilla läget, men jag blir lite frustrerad varje gång hon vaknar och skriker till som om någon har slagit henne.
Nu är det för övrigt inte långt kvar tills min pappaledighet kör igång och jag längtar till att vara hemma med Livia. Vet att det inte stämmer, men eftersom jag jobbar så konstiga tider så hinner jag inte träffa henne mer än några timmar om dagarna vilket leder till att det känns som att hon inte känner igen mig. De tankarna raseras i och för sig då jag kommer hem och får ett "dada" och en leende. Men ändå, tänk om? Jävla hjärnspöken.
Nu är det för övrigt inte långt kvar tills min pappaledighet kör igång och jag längtar till att vara hemma med Livia. Vet att det inte stämmer, men eftersom jag jobbar så konstiga tider så hinner jag inte träffa henne mer än några timmar om dagarna vilket leder till att det känns som att hon inte känner igen mig. De tankarna raseras i och för sig då jag kommer hem och får ett "dada" och en leende. Men ändå, tänk om? Jävla hjärnspöken.
Kommentarer
Postat av: Elin
Godmorgon! Hoppas din dag blir förträfflig :) Idag kl.11.00 presenteras vinnaren i förra veckans tävling. Det betyder alltså att du fortfarande har chansen att vinna. Välkommen!
Postat av: Nadja
dude! inget "tänk om". Som den där ungen ler och skrattar när du är med henne är jue inget annat tecken än att hon älskar dig och trygg med dig! :P goddamnit, alla andra måste se ut som mongos och låta weird för att få ett leende av henne :P
Trackback