Det mesta känns färdigt.
Hittade ett par skidgoogles idag då vi tog en tur in till stan för att få komma ut lite. Så nu känns det som att jag har det som behövs inför Sälen. I alla fall så jag slipper frysa, brädan att åka på får jag hyra. På bussen hem så blev Livia skitförbannad eftersom hon inte fick gå runt i bussen. Så det slutade med att de som tyckte att hon var den söta lilla tjejen som flörtade med alla, antagligen tyckte att hon blev den lilla sura skitungen som inte ville sitta still. Men det känns i och för sig som om det kvittar. När hon väl fick stå lite, (i det lilla mellanrum som finns mellan sätet och den lilla väggen framför), så blev hon istället förbannad över att hon inte kunde röra på sig. Underbart att åka buss ibland. Men det är lika bra att vänja sig, pappaledigheten är väldigt nära nu.
jag är förvånad över att ingen kommenterade. när jag åker med Theo är alltid någon som frågar vad som är fel på honom.
dom som kommenterar är mestadels människor som aldrig haft barn eller kan tänka på något annat än sig själva. Vafaen gör dom på bussen besides sitta still i tystnad? Botar cancer?
dem gör väl lika mycket som vi gör. åka tåg :)