Efter vad som kändes som världens snabbaste natt så var det dags att återigen ta med Livia till soffan för lite morgonkel. Livia var inte alls med på de planerna, hon vaknade med ett leende men det vändes upp och ner ganska snabbt. En massa gnäll och ingenting-är-bra-fatta senare så går Martina upp. Då somnar Livia och vi kommer på att vi ska åka till vårdcentralen. Eftersom det är öppen mottagning och vi bor på sträckan Kryckexpressen - Bårhuset så är det bäst att skynda sig vilket leder till att vi måste väcka Livia och stressa iväg. Väl inne hos läkaren så konstateras det lite inflammerade öron tillsammans med lite influensa hos Livia, Martina har fått något som liknar influensa och jag har fått en släng av aids. Nä, men jag har samma som Livia fast utan de inflammerade öronen. Jag och Livia får antibiotika medan Martina får klara sig med alvedon och ipren. Med andra ord så är det mest synd om mig och Livia vilket vi firar med muffins från The Muffins Bakery.

Så, summa kardemumma, Sälenviruset var inte ebola utan (troligtvis) influensan, eller bara en jävligt stor förkylning.  Som det är just nu så hade jag hellre tagit ebolan, då hade man åtminstone fått sova om nätterna.